lördag, april 19, 2008

torsdag, april 10, 2008

Sluta klaga, det är alltid dåligt väder i april


Idag trängde sig Steffo Törnquist förbi mig i en kassakö, tydligen är hans pengar mer värda än mina. Det bjuder jag på eftersom Steffo ändå ägnar sig åt en av de mest ädla konster. Att njuta av livet, och samtidigt få betalt för det.
I julas bläddrade jag lite i Steffos senaste livsnjutarbok. Den handlade om olika motorbåtar, konjaksfat och cigarrer, ja, ni vet, alla klyschiga, stereotypa manliga intressen som ni kan komma på.
Egentligen hatar jag Steffo, men framför allt hatar jag kanalen som göder detta monster.

Heavy heavy heavy


Screamin' Jay Hawkins - I Put a Spell On You

onsdag, april 09, 2008

måndag, mars 31, 2008

Say Goodbye to Law and Order


Mexico (Lovefinger's Barrio Edit)

Mina goda vänner Crinan (parlour) och Anders (mindontherun) har äntligen kommit loss och ska släppa en singel. Låtarna är superbra och visst är omslaget jättefint?

fredag, mars 28, 2008

Alright!



Cristopher Cross är ju lite av definitionen av ett guilty pleasure här i Sverige. Inte i USA dock. Där hyllar man män med radioansikte och tjejröster. Han är säkert superreligiös. Men vad är dealen med hans förhållande till pelikaner?

Fredag!

Quiet Village - Pacific Rhythm

måndag, mars 24, 2008

Fusionjazzens samlarbilder del 1


Bilden är något sorts idolporträtt av Pat Methenys minst sagt speciella gitarr/harpa. Det är fint på något sätt tycker jag. Slip Away är en personlig sommar-anthem vilket kan behövas när man är insnöad på annandag påsk....

Pat Metheny - Slip Away

fredag, mars 07, 2008

Holger Czukay: Oh Lord, Give Us More Money

Morgonrocken


Jag vet inte hur ni brukar spendera era dagar, men jag som jobbar natt brukar gå upp vid 13, sätta mig framför datorn, dricka kaffe och lyssna på musik.
Hur ska man då klä sig för den här typ av aktiviteter?
Länge höll jag på och fippla med både mjukisbyxor och shorts men nu har jag upptäckt det ultimata plagget; Morgonrocken.

Todd Rundgren - Long Flowing Robe

fredag, januari 25, 2008

Slow Hands.....

Det verkar som att hat är en väldigt bra drivkraft till att blogga.

Just nu hatar jag (återigen) en massa hipsters som "tipsar" och skriver om låtar och skivor som jag köpte och spelade för flera år sedan. Inte för att jag på något sätt är någon jävla pionjär, det finns de som lägger ner både mer tid och pengar på att hitta gamla ess. Men jag fattar inte hur folk kan behålla sin "steget före attityd" när de uppenbarligen ligger ljusår efter.
Dessutom hatar jag mig själv för att jag bloggar för sällan och därför inte har något bevis för hur obeskrivigt häftig jag är (som har koll på massa udda ägg till skivor). Sagt och gjort.

Den här såg jag Harvey spela på nåt suddigt you tube-klipp 2006. Trodde länge det var Clapton som gjorde denna versionen men det är tydligen Mason Williams.

Did Eric Clapton Ever record Classical Gas?
There is a common misconception that Eric Clapton arranged and performed this song, but Clapton has actually never recorded Classical Gas. The misconception may come from the fact that Eric Clapton was the musical director and played much of the guitar music in the movie “The Story of Us,” however, the version of Classical Gas on the soundtrack is from Mason Williams' 1971 album “Handmade.”

Mason Williams - Classical Gas


fredag, november 23, 2007

Vad hände?

Satt och snackade med en god vän om vad som egentligen hände med den lilla blinda killen i hajk som satt och diggade när Sven Ingvars körde outrot.
- Nån borde göra en grej på det, sa Björn.
Synd bara att det visade sig vara minst tre som har solglajer och att ingen är blind.
Frågan är varför alla har solisar på sig inne i en tv- studio i Karlstad?
Älskar att de lottar ut meccanolådor på slutet. Men varför var det bara snubbar som vann?

torsdag, november 22, 2007

Risky Business

Min baby skickade denna filmen till mig för några dagar sedan eftersom jag hade blivit helt förvånad när hon visste vem Edgar Froese var. Det visade sig vara så att hennes farsa är yngre än min (min pappa lyssnar bara på Dylan och lite blues).
Hur som helst så är klippet inte helt ok for work, men oerhört mysigt. Helt plötsligt förstår jag varför alla var helt kära i Tom Cruise på 80-talet! Idag är han ju bara kort och konstig.